Om resor.
Köpenhamn - Köln - Paris
Paris - Marseille
Neapel - Florens
Berlin - Hamburg
Sträckor vi idag bokade platser på för den kommande tågluffen i juli. Turerna däremellan skall bokas senare, då bland annat Italien var sena med att lägga ut sina tider. Men ändock, äntligen är vi en bit på väg och jag är så glad! Denna resa har jag sett fram emot och planerat så smått under två års tid och nu finns både tid, pengar och reskamrat.
Jag kan verkligen inte skryta med att vara någon särskilt berest människa. När jag var liten gick semestrarna ut på att resa inom Sverige, på sin höjd in i Norge. Vi tillbringade somrarna i Hällekis, Lidköping, Simrishamn, Ystad, Ängelholm, Smögen, Abisko, Stockholm eller Lillehammer. Jag hatade att åka bil och drömde alltid om att åka Utomlands, som Alla Andra gjorde. Den första och enda utlandssemestern med familjen blev Grekland. Jag var fjorton år och glömde mina sandaler hemma i radhuset. Vi bodde precis vid havet. Jag och min lillasyster solade så vi blev bruna som pepparkakor och jag lärde mig grekiska av en anställd på hotellet. Mitt i alltihop körde de två planen in i Twin Towers och mamma trodde det skulle bli världskrig, hon lät mig inte ens gå själv och handla i mataffären som låg på andra sidan gatan. Jag har nog aldrig varit så arg på henne som då.
Grekland var nog en helt okej semester. Men ärligt talat är jag glad över att jag slipper resa någonstans med mina föräldrar igen. Och mest glad är jag över att jag aldrig blir fjorton år igen. Huva.
