Snurra.
En gång såg jag ut såhär i huvudet.
Deutsch Sprache, hier komme ich.
(Rubriken är direktöversatt i google translate så den låter med all sannolikhet helknasig för den som är duktig på tyska...)
Idag är jag glad, för jag ska hämta ut ett paket från Adlibris som innehåller min fina lilla fick-ordbok som jag tänkte använda mig av i München. Och förhoppningsvis även efteråt. Att bara kunna prata två språk känns väl tråkigt så jag har kommit fram till att jag måste lära mig minst ett språk till, gärna två. Fint vore ju att ta upp franskan igen, men det tar så extremt lång tid att bli säker på det språket känns det som. Därför är planen att jag först ska lära mig tyska. Som tur är har jag en syster som är lite mer väl bevandrad i språket än jag, och kan hjälpa mig på traven. Senare kanske det blir en kvällskurs. Och kanske en flytt till Berlin för några månader? En tanke åtminstone. Jag ska hur som helst inte jobba som krankenschwester (haha, sjuksköterska...) i Tyskland för tydligen är lönerna där ännu sämre än här. Inte värt. Men kanske gå en språkkurs och leva loppan ett tag? Den som lever får se.
Idag är jag glad, för jag ska hämta ut ett paket från Adlibris som innehåller min fina lilla fick-ordbok som jag tänkte använda mig av i München. Och förhoppningsvis även efteråt. Att bara kunna prata två språk känns väl tråkigt så jag har kommit fram till att jag måste lära mig minst ett språk till, gärna två. Fint vore ju att ta upp franskan igen, men det tar så extremt lång tid att bli säker på det språket känns det som. Därför är planen att jag först ska lära mig tyska. Som tur är har jag en syster som är lite mer väl bevandrad i språket än jag, och kan hjälpa mig på traven. Senare kanske det blir en kvällskurs. Och kanske en flytt till Berlin för några månader? En tanke åtminstone. Jag ska hur som helst inte jobba som krankenschwester (haha, sjuksköterska...) i Tyskland för tydligen är lönerna där ännu sämre än här. Inte värt. Men kanske gå en språkkurs och leva loppan ett tag? Den som lever får se.
Nytt år, München och Madicken.
Så var det nytt år och julen är ännu en gång förbi. Den var fin som den brukar och jag lämnade Sandviken säkert tre kilo tjockare än när jag kom dit sju dagar innan. Jag älskar kylskåpet hemma i Sandviken, det är aldrig tomt och det finns alltid något gott att äta, inte bara matlådor med sorgliga rester i som här i marialägenheten.
Om mindre än två veckor åker jag till München för att hälsa på den här tjejen och jag längtar så mycket att jag helst bara vill snabbspola tiden, som med ett gammalt videoband när man är så full av förväntan inför favoritscenen i, ja till exempel Madicken, och måste se den nu nu nu! (Och då måste jag också passa på att erkänna att jag faktiskt tittade på Madicken igår, fast på svtplay. Där kan man tursamt nog också spola fram. Fast jag ville å andra sidan inte missa en sekund. Inget slår Madicken och den sagan ligger mig nog närmast hjärtat av alla Astrids sagor).
För övrigt har vi nu blivit tilldelade vårens, och utbildningens, sista praktikplatser. För mig blir det åtta veckor på Danderyds akuta ortopediavdelning, plus fyra veckor på ASIH, Lidingö. Avancerad sjukvård i hemmet. Det ska bli så sjukt spännande, jag vill nästan spola fram dit också! Men det känns overkligt och märkligt att det är där jag ska stöpas färdigt. Bli självgående och färdigutbildad. Klar. I mitt huvud ser jag bara upprepade gånger hur jag misslyckas i det praktiska provet och hur den skriftliga tentan går åt helvete. Fy.
Men asch. Saker får gå som de vill, och går det inte kan man alltid göra om och göra rätt. Under tiden får man glädjas åt de små sakerna. Som Madicken, och att hänga med sin bästa i ett annat land.
Om mindre än två veckor åker jag till München för att hälsa på den här tjejen och jag längtar så mycket att jag helst bara vill snabbspola tiden, som med ett gammalt videoband när man är så full av förväntan inför favoritscenen i, ja till exempel Madicken, och måste se den nu nu nu! (Och då måste jag också passa på att erkänna att jag faktiskt tittade på Madicken igår, fast på svtplay. Där kan man tursamt nog också spola fram. Fast jag ville å andra sidan inte missa en sekund. Inget slår Madicken och den sagan ligger mig nog närmast hjärtat av alla Astrids sagor).
För övrigt har vi nu blivit tilldelade vårens, och utbildningens, sista praktikplatser. För mig blir det åtta veckor på Danderyds akuta ortopediavdelning, plus fyra veckor på ASIH, Lidingö. Avancerad sjukvård i hemmet. Det ska bli så sjukt spännande, jag vill nästan spola fram dit också! Men det känns overkligt och märkligt att det är där jag ska stöpas färdigt. Bli självgående och färdigutbildad. Klar. I mitt huvud ser jag bara upprepade gånger hur jag misslyckas i det praktiska provet och hur den skriftliga tentan går åt helvete. Fy.
Men asch. Saker får gå som de vill, och går det inte kan man alltid göra om och göra rätt. Under tiden får man glädjas åt de små sakerna. Som Madicken, och att hänga med sin bästa i ett annat land.
