Ny praktik och plitor.
Från och med i måndags leker jag distriktssköterska på en vårdcentral. Det är roligt, jag får lägga om sår, sticka folk i skinkan, ta venprover vaccinera och träffa yttepyttesmå bebisar som ska vägas och mätas och smörja in ben på storrökare med cirkulationsproblem (kanske det minst roliga, särskilt när storrökaren råkar vara en 40-årig man, och så bara "nu ska jag smörja in dina ben med lite mjukgörande kräm innan vi lindar", eh...).
Personalen består av ett gäng hjärtliga och kunniga människor med lång erfarenhet. Jag har bara lite svårt att veta vem jag ska ty mig till så här i början. Men jag gillar dem, det gör jag. Särskilt trevligt är att en av receptionisterna gör hela min dag när han är där, för det finns nog ingen sötare och jag blir knäsvag när jag ser honom. Förtsättning följer på den.
Jag har förklarat krig mot min pubertala ryggtavla som envisas med att vara ful och prickig och allmänt icke-het. Hellre akne på ryggen än i ansiktet visserligen, men ändå. Nu har jag envist skrubbat den och strykt på krämer från apoteket under två veckors tid och jag tycker mig kunna se ett visst resultat. Jag bara dör av längtan efter att få ha en snygg, slät, solbränd rygg!! Om jag nu får vara lite fåfäng och ytlig här ett slag.
Men åh vad jag blev lycklig när jag fick höra skvaller om Mia Skäringers föreställning, och samtidigt väldigt ledsen eftersom jag kommer missa den. Tydligen inleder hon genom att gå ut på scenen iklädd en bikini från sin tonårstid, och presentera sig själv och alla sina skavanker, från hängande mage och bröst till gropar i rumpa och lår. Fina, fantastiska Mia. Min syster, som ska se föreställningen, ska få i uppdrag av mig att lägga varje liten replik på minnet så hon kan återge alltsammans framför mig. Men ändå. Det suger att missa den.
Nu ska jag utnyttja min tvättid innan jag ger ryggen ännu en omgång, sedan far jag iväg på kombinerad födelsedags-och inflyttningsfest, med tulpaner under armen. Tulpaner är vår, för nu är den här, äntligen!
Personalen består av ett gäng hjärtliga och kunniga människor med lång erfarenhet. Jag har bara lite svårt att veta vem jag ska ty mig till så här i början. Men jag gillar dem, det gör jag. Särskilt trevligt är att en av receptionisterna gör hela min dag när han är där, för det finns nog ingen sötare och jag blir knäsvag när jag ser honom. Förtsättning följer på den.
Jag har förklarat krig mot min pubertala ryggtavla som envisas med att vara ful och prickig och allmänt icke-het. Hellre akne på ryggen än i ansiktet visserligen, men ändå. Nu har jag envist skrubbat den och strykt på krämer från apoteket under två veckors tid och jag tycker mig kunna se ett visst resultat. Jag bara dör av längtan efter att få ha en snygg, slät, solbränd rygg!! Om jag nu får vara lite fåfäng och ytlig här ett slag.
Men åh vad jag blev lycklig när jag fick höra skvaller om Mia Skäringers föreställning, och samtidigt väldigt ledsen eftersom jag kommer missa den. Tydligen inleder hon genom att gå ut på scenen iklädd en bikini från sin tonårstid, och presentera sig själv och alla sina skavanker, från hängande mage och bröst till gropar i rumpa och lår. Fina, fantastiska Mia. Min syster, som ska se föreställningen, ska få i uppdrag av mig att lägga varje liten replik på minnet så hon kan återge alltsammans framför mig. Men ändå. Det suger att missa den.
Nu ska jag utnyttja min tvättid innan jag ger ryggen ännu en omgång, sedan far jag iväg på kombinerad födelsedags-och inflyttningsfest, med tulpaner under armen. Tulpaner är vår, för nu är den här, äntligen!
Kommentarer
Postat av: kajsa
Jag har alltid haft sådär supermjuk, ren och fin hud och hy på rygg, bröst och armar. Kommer ihåg i skolan när jag hade flera klasskamrater med prickar överallt. Förstod aldrig hur man kunde ha det annat än i ansiktet men nu har jag förstått att det är väldigt vanligt. Jag känner mig alltså lycklig som har bebisskinn!
Trackback
