Det vita bandet.

Igår såg jag den här filmen.
Jag ska se om den. Snart. Nu efteråt, så inser jag, att det nog är något av det bästa och viktigaste jag sett. Och så otroligt välgjord, genomtänkt, o-amerikaniserad. Inte det minsta lilla romantiserande över tiden, de slitna bönderna, kvinnornas ställning, barnen som sedan födseln böjer sig likt hunsade hundar vid sina föräldrars fötter. Bara helt brutalt ärligt och rakt upp och ner.
Så långt ifrån min egen verklighet man någonsin kan komma. Men tydligen inte alltför många år från tiden idag. Även mina föräldrar kan minnas den märkbara kylan mellan människor. De vuxnas bistra uppsyner.
Visst har jag alltid vetat hur våra liv på många sätt avgörs av vilken familj vi växer upp och den rådande tidsandan. Men, att se den här filmen, se sparkarna, slagen och ana de sexuella övergreppen, förstå de direkta konsekvenserna och ana de långsiktiga - det väcker oändligt många tankar. Genialt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0