Korv och plörrbert och sånt.

Min toalett slutar aldrig spola, jag har ätit alldeles för många PimPim och har tvåveckors-hår på benen men orkar inte bry mig.

I tisdags var dagen jag vann korv på ICA. Igår var dagen jag åt ihjäl mig på lasagne. Idag var dagen jag klädde ut mig till opsyrra, pratade gallimatias på ett seminarium och gjorde fluffigt potatismos (och korv) hos barnen på Hornsgatan.

Långt borta i de bayerska trakterna sitter min dansanta själsfrände som jag allt som oftast är på vippen att ringa närhelst nånting konstigt, roligt, jobbigt, vackert, pissigt, trevligt händer. Men spontana telefonsamtal klassas numera som sällsynt lyx och jag hinner glömma vad som var så viktigt att säga mellan gångerna vi pratar. Det försvinner ut i atmosfären och dränks i hjärnpladder.
Apropå korv så brukade danserskan utbrista i ett "vad korvigt!", när hon var liten. Och så pratade vi Plörrbert-språket. Det går ut på att man byter ut så gott som alla verb, substantiv och adjektiv mot Plörrbert. Och så får man böja det efter smak såklart. Det blir ungefär så här: "Alltså, såg du Plörrbert igår? Hon är så himla plörrbertig! Jag blir så plörrbert när Plörrbert plörrbertar hela tiden. Eller vad tycker du, Plörrbert?"

Plörrbert, jag saknar dig.

Kommentarer
Postat av: Plörrbert

Jag älskar dig och jag saknar dig så mycket och nu gråter jag lite. Jag får gå till Plörrbert och plörrberta för annars bir det ju lite korvig stämning. Å du är bäst!!!!

2010-10-15 @ 20:54:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0