en del förväntan, två delar vårmelankoli och resten bara hejdlös förtjusning.

Jag har knappt velat skriva en rad om min utbildning. Om i fall att. Jag är på det stora hela en person som ser ganska ljust på det allra mesta. Men det där gnagande tvivlet, genansen över att saker och ting skulle gå helt fel, att inte vilja inge för stort hopp innan man verkligen, verkligen vet - det finns ändå där. Men nu, efter två och ett halvt års studier, har jag bestämt mig för att försöka mota bort den där känslan. Sluta vara så hemlig. Jag har fyra månader kvar på min utbildning. Och idag fick jag jobb för i sommar. Nu är det ju nästan spikat och klart. Eller?

Mja. Snart. Några små berg till att ta sig över. Eller ganska enorma berg, skulle jag vilja påstå. Och sen, när man är klar, så har jag hört, att det är man visst bara på papperet. Inte i huvudet, i kroppen, på jobbet. Och även om jag längtar och ser fram emot den här sommaren, så är jag samtidigt så nervös inför den som jag aldrig tidigare varit. För nu gäller det. På riktigt.