Nytt år, München och Madicken.
Så var det nytt år och julen är ännu en gång förbi. Den var fin som den brukar och jag lämnade Sandviken säkert tre kilo tjockare än när jag kom dit sju dagar innan. Jag älskar kylskåpet hemma i Sandviken, det är aldrig tomt och det finns alltid något gott att äta, inte bara matlådor med sorgliga rester i som här i marialägenheten.
Om mindre än två veckor åker jag till München för att hälsa på den här tjejen och jag längtar så mycket att jag helst bara vill snabbspola tiden, som med ett gammalt videoband när man är så full av förväntan inför favoritscenen i, ja till exempel Madicken, och måste se den nu nu nu! (Och då måste jag också passa på att erkänna att jag faktiskt tittade på Madicken igår, fast på svtplay. Där kan man tursamt nog också spola fram. Fast jag ville å andra sidan inte missa en sekund. Inget slår Madicken och den sagan ligger mig nog närmast hjärtat av alla Astrids sagor).
För övrigt har vi nu blivit tilldelade vårens, och utbildningens, sista praktikplatser. För mig blir det åtta veckor på Danderyds akuta ortopediavdelning, plus fyra veckor på ASIH, Lidingö. Avancerad sjukvård i hemmet. Det ska bli så sjukt spännande, jag vill nästan spola fram dit också! Men det känns overkligt och märkligt att det är där jag ska stöpas färdigt. Bli självgående och färdigutbildad. Klar. I mitt huvud ser jag bara upprepade gånger hur jag misslyckas i det praktiska provet och hur den skriftliga tentan går åt helvete. Fy.
Men asch. Saker får gå som de vill, och går det inte kan man alltid göra om och göra rätt. Under tiden får man glädjas åt de små sakerna. Som Madicken, och att hänga med sin bästa i ett annat land.
Om mindre än två veckor åker jag till München för att hälsa på den här tjejen och jag längtar så mycket att jag helst bara vill snabbspola tiden, som med ett gammalt videoband när man är så full av förväntan inför favoritscenen i, ja till exempel Madicken, och måste se den nu nu nu! (Och då måste jag också passa på att erkänna att jag faktiskt tittade på Madicken igår, fast på svtplay. Där kan man tursamt nog också spola fram. Fast jag ville å andra sidan inte missa en sekund. Inget slår Madicken och den sagan ligger mig nog närmast hjärtat av alla Astrids sagor).
För övrigt har vi nu blivit tilldelade vårens, och utbildningens, sista praktikplatser. För mig blir det åtta veckor på Danderyds akuta ortopediavdelning, plus fyra veckor på ASIH, Lidingö. Avancerad sjukvård i hemmet. Det ska bli så sjukt spännande, jag vill nästan spola fram dit också! Men det känns overkligt och märkligt att det är där jag ska stöpas färdigt. Bli självgående och färdigutbildad. Klar. I mitt huvud ser jag bara upprepade gånger hur jag misslyckas i det praktiska provet och hur den skriftliga tentan går åt helvete. Fy.
Men asch. Saker får gå som de vill, och går det inte kan man alltid göra om och göra rätt. Under tiden får man glädjas åt de små sakerna. Som Madicken, och att hänga med sin bästa i ett annat land.
Kommentarer
Trackback
